Mikroinjektion

Det är naturligtvis så att befruktningen sker mellan ett ägg och en spermie. De övriga spermier som mannen har i sin utlösning är nödvändiga för att hjälpa just den spermien till att befrukta ägget.

Vid ägglossningen omges ägget av ett segt hölje som kallas för cumulus. Detta hölje måste brytas ner av enzymer som normalt finns på spermierna. Till detta behövs ett stort antal spermier för att påverka höljet till att bli genomsläppligt för den spermie som ska befrukta. Sedan väl höljet brutits ner, är spermierna framme vid äggskalet. Även äggskalet behöver påverkas av enzym för att bli genomsläppligt för spermien. När väl den första spermien har trängt igenom stängs äggskalet för ytterligare spermier.

Om antalet spermier är lågt eller kvaliteten är nedsatt kan spermierna inte samverka för att påverka höljet eller äggskalet. Då måste man hjälpa spermien.
Det finns en rad tillstånd som kan ge upphov till spermier som saknar den här förmågan utan att det förändrar dugligheten i övrigt hos spermierna.

Påssjuka är en infektion, som, om den drabbar före eller under puberteten, kan ge upphov till en kraftig nedsättning av spermiernas förmåga att befrukta. Infektioner som drabbar mannen senare i livet kan också få likartade effekter.
Om man därför bedömer att mikroinjektion (ICSI) är nödvändig för att möjliggöra befruktning och graviditet har man ofta konstaterat detta i den föregående utredningen. Om en provrörsbefruktning med mikroinjektion ska tillgripas inleds behandlingen på precis samma sätt som vid en konventionell provrörsbefruktning. Det är först i laboratoriet som vissa skillnader i hanterandet av spermier och ägg försiggår.

När mannen lämnat sitt spermaprov tvättas och koncentreras spermierna. Man kommer dock att få ett betydligt mindre antal spermier. Det kan därvid röra sig om alltifrån ett tiotal till några hundratal spermier. Detta bör jämföras med att man vid en konventionell provrörsbefruktning tillsätter 50.000 spermier till varje ägg. Ägget förbereds först genom enzymbehandling för att få bort det omgivande höljet. Under mikroskopet håller man sedan fast ägget med ett lätt sug genom ett tunt glasrör. Detta för att förhindra att ägget rör sig under själva mikroinjektionen. Med en betydligt tunnare ihålig glasnål suger man upp en spermie och sticker nålen genom äggskalet in i ägget och lämnar spermien inne i äggcellen. Man har därvid en god uppsikt över hur såväl ägg som spermie beter sig under hela processen. Sedan alla äggcellerna har blivit injicerade med var sin spermie, förvaras dessa i värmeskåp på precis samma sätt som vid en konventionell provrörsbefruktning.